FiffiDasFluff

Ja, nu vet ju jag att jag inte har skrivit här på ett tag igen. Tiden går så fruktansvärt fort så man vet ju knappt vilken dag det är längre. Jag har en del sparade inlägg från div. tillfällen, och inlägg som inte är riktigt klara och så. Tråkigt men så är det och jag kommer publicera dem när de blir klara även om det är sent och det kanske blir förrvirrande och så. Men skriver ju ändå när det är ifrån.

Ett nytt ljus, hopp eller något har vaknat inom mig. Jag tänker hålla allt hemligt, ingen ska få veta. Jag har bestämt mig och jag ska ta den här vägen in på det här spåret. Jag tror jag kommer bli den jag vill vara då. Jag har ju bytt bana ganska många gånger, men allt är mest för att jag är osäker på mig själv och har haft det väldigt svårt och sådär under hela tiden. Jag hoppas för mig själv och för alla andra att min nya väg inte sviker mig nu. Jag vill inte bli nere igen. Jag vill uppåt, och framåt.

Jag har jämfört mitt liv med en trappa. Om det händer något bra så går man steg uppåt och man blir gladare och självsäkrare men så händer det något som krossar en totalt och man faller inte bara ner ett steg utan hela vägen ner till start. Så har det alltid varit, jag vill att det aldrig mer ska bli så.
Det jag ska göra kommer bli min största utmaning någonsin. Jag kommer hata det i nästan alla lägen men jag ska göra det även om jag mår dåligt av det då för jag vet att jag kommer må bättre av det sen. Fattar ni..?

Näe, det är bara jag som förstår. Jag är väldigt djup och det finns nog ingen som tänker som jag eller iallafall inte förstår vad jag menar när jag tänker.

Denna gång ska jag gå hela vägen på min trappa och där ska jag stanna. Bajj!